Hästarna!


Inget vore någonting på Lösa Tyglar utan våra fantastiska hästar. De är de sanna huvudpersonerna och kommer alltid i första hand. De är våra vänner, lärare, arbetskamrater och hjältar.  Varje individ är unik och har sin egen personlighet. Det är också hela poängen. Vi skapar unika relationer med dessa vackra djur, och ingen individ kan ersättas av en annan. Så vi har inte "bara" hästar - vi har Isa, Tingeling, Rio, W, Lady, Nisse, Eos, Daniel, Sayo, Micro, Knasen och Hubert. :-D De bor här och jobbar utifrån sina förmågor och möjligheter, och det är inte lite det. De flesta av dem är väldigt välutbildade.  


På gården finns också tre hundar, lika viktiga och älskade de med, liksom en väldigt vacker katt. Vi bor på Lövslätten, en gård som är skapad för att alla ska trivas, djur som människa. 


- Eos, Svensk Ridponny, född 2002

Eos kom till oss från Kungsörs Ridklubb 2015 och blev snabbt en av de stora favoriterna i vår verksamhet då han kan det mesta och har en suverän galopp. Eos är en stabil, snäll och välutbildad häst som har mycket energi och sprider glädje vart han går. Han trivs bäst med en lugn och balanserad ryttare med mjuka händer. 

 

- Knasen, Fjording, född 1998

Knasen kom till oss år 2005 och har varit en liten utmaning för oss alla, på många sätt. Oj vad han lärt oss om hästhantering och körning, om hur vi ska få en häst att känna oss trygg och glad och hur känsliga hästar är. Idag är han en av de hästar som är bäst på WE på banan, han körs ibland och inte minst älskar han att få hägna med ut på uteturer. 


- Hubert, korsning, född 2009

Hubert kom till oss som femåring och är en av de snällaste killarna på gården. Han är också en mycket ambitiös kille som vi passar på att utbilda vidare för varje år! Hubert behöver rätt ryttare för att komma helt till sin rätt, men med en sådan går han stabilt som en klocka och har lika lätt för skänkelvikningar som snygga galoppfattningar. Hubert är också en toppenhäst att ha ute i skog och mark, då han är stabil och verkligen lyssnar på sin ryttare. 

 

- Nisse, Fullblod. född 2005

Nisse kom till oss år 2016 och har sedan dess skolats i dressyrens ädla konst. Då han är känslig i kroppen och behöver ridas i balans vartenda steg tränar Helena Nisse väldigt mycket själv och Nisse börjar tycka livet som dressyrhäst är ganska så kul. Det förmedlar han också gärna till den som har äran att få rida honom. Duktig är han också! Som det fullblod han är har han en del åsikter om hur hans liv ska vara, och han fullkomligt hatar om något gör lite ont eller är obehagligt. Mjuka borstar och mycket snack blir det när man gör iordning Nisse, men idelt positivt snack då eftersom han är så kelig! :-D 

 

- Sayonara, sv halvblod, född 2006

Sayo är matte Helenas träningspartner i vått och torrt. Han är tam som få och ett riktigt gostroll, men också känslig och försiktig. Sayonara är uppfödd och inriden av Helena och har W som mor. Han rids mest av matte själv som tränar honom i dressyrens ädla konst. Ibland kan han gå med lite nyare förmågor, då han gärna visar upp hur duktig han är för oerfarna och markhantering briljerar han i vem som än håller i snöret. 

 

- Micro Dancer, sv ridponny, född 2008

Micro är gårdens "UFO", en mycket vacker men udda filur med nerv. Det som inte är välkänt är farligt, om du frågar Micro, trots att han är uppfödd hos oss och aldrig varit med om annat än trevligheter från oss människor. Trots, eller just kanske tack vare det, är vi övertygade om att Micro är en häst som med tiden kommer visa oss alla vart skåpet ska stå. Det tar dock oändligt med tid att träna in Micro, och han kommer troligen aldrig bli en vardagshäst för någon hobbyryttare. Inte för att det gör något. Helena tycker det är roligt att utvecklas ihop med honom och han lär alla hur markhantering ska gå till när det är som bäst. 


- Wentona, sv halvblod, född 1999 

Wentona kallas till vardags för "Lilla W" och är gårdens klokaste dam. Inte en häst för alla och envar dock, personbunden som hon är. Men för rätt ryttare, och inte minst sin matte tuffar hon som tåget.  W är på många sätt unik och kanske den klokaste häst Helena träffat på i sina dar. Helena har haft W sedan 2002 och har ridit in henne på egen hand. Sedan dess har de varit partners i vått och torrt både på bana och ute i skog och mark. Helena stoltserar med att hon bara trillat av W en enda gång under de 15 år hon ridit henne. Då var W 4 år gammal...  


- Lady D, Mecklenburg, född 2004

Lady D kom till Lösa Tyglar från Tyskland när hon var tre år gammal, då dräktig med Micro Dancer. Idag är Lady den dansantaste av damerna på gården och en av de mest välutbildade. Hon gillar att vara med vad det än gäller, och tycker det är kul när det händer saker. Lady har gott självförtroende och visar gärna vad hon går för. Blir hon däremot uttråkad, eller obalanserad i kroppen kan hon kännas seg och ointresserad. Då gäller det att skoja till det och väcka intresset.  

- Tingeling, gotlandsruss, född 2000

Tingeling kom till Lösa Tyglar en vårdag år 2005, ganska så förvirrad och nog lite ensam. Hos oss fick hon en andra chans, och det är vi glada för. Idag är hon gårdens gostroll och barnens favorit!  

 

- Isa, fullblod, född 2006

Isa köptes in som ett och ett halvåring med tanke på att bli snabb som vinden under sadeln. Det blev inte så. Olyckor följde på varandra och Isas återkommande skador har gjort henne oridbar. Det gör inte att vi tycker mindre om Isa, utan vi ser henne som gårdens mesta och finaste sällskapshäst och hon är jätteduktig på hästagility. 


- So Rio, SWB, född 2009
So Rio är långbent, vacker, ståtlig och mycket nyfiken och mycket social. Hon har en avslutad hoppkarriär i bagaget, och här satsar vi på att ha roligt med henne på banan och i skog och mark då hon är välutbildad. Vi planerar dessutom att betäcka henne, om vi får till allt till våren - så hon kan få bli mamma till en liten långbent filur till nästa sommar. 

"Morrhopporna" - fram till julen 2017 

 - Nova, Morganhäst. En av de tjusigaste på banan, för den som förvaltar hennes förmåga rätt. Med mycket humör och energi.

- Sabrina, Morganhäst. Den sötaste och "filurigaste" av stona. Bästa uteridshästen, men även duktig på grundarbetet på banan!

 

Dessa två eminenta damer kommer från Näsudden! Då båda är dräktiga har de återvänt till hemstallet för att ha mammaledigt 2018 

 

 

IN MEMORIAN

 

Vi må ha förlorat er ur sikte. Men vi vet att ni finns där, på andra sidan regnbågsbron.

Och i våra hjärtan. Älskade, älskade fyrbenta vänner, vad vi saknar er! . 

 

"Thunder is the sound of hoofbeats and paws in heaven"



- Daniel Pride, varmblod, 1989 - 2018

2004 kom Daniel i Helenas vård. Då hade han tidigare gått på travet med den äran och utbildats i dressyr. Fram till sin 25-årsdag var Daniel San, som vi föredrar att kalla honom, vår klippa vid uteridningar. Tryggare, snällare och klokare farbror än Daniel fick man leta efter! För varje dag som gick fick han en allt större plats i mattes hjärta. Jag kom att förlita mig på hans intelligens, mod och klokhet och med honom var jag trygg. Finaste Daniel - du gick lika plötsligt ifrån oss som du kom, lugnt och stilla. Vi kommer minnas dig för evigt, vår vackra Daniel San. 


- Doloress, sv halvblod, 2001 - 2017
Vi fick ha dig så kort tid, men jag vart förälskad i dig vid första ögonblicket. Du var den som aldrig blev - så mycket jag sett fram emot att lära känna dig ordentligt, att ta dig med på äventyr och lära av dig. Tarmvred ryckte bort dig, trots att vi kämpade så för att rädda dig. Vi förlorade - inte bara kampen mot tarmvredet, utan framför allt en otroligt vacker och fin hästvän. Den smärtsammaste bortgången jag upplevt på många år, då du gick för tidigt i så många avseenden. Jag har nog inte accepterat förlusten än. 

 

Alexander, 1987-2016

Inget är eller kommer någonsin vara som ens allra första helt egna pålle. I Helenas värld var det Alexander, en valack som också ändrade hennes liv på ett fundamentalt, men ändå så positivt, sätt. I 22 år vandrade de sida vid sida, och ingen kommer att ersätta hans plats på kungatronen på Lövslätten. Hans fuxfärgade hårrem som glimrade i solens glans, hans klingande gnägg, hans otroligt fina psyke och hans stora själ kommer för alltid att finnas kvar på näthinnan, nu när han inte längre vandrar med oss. 

Tamara, "Tammy Trams", 1991-2012

Vår fina vita ängel Tamara förlorade vi bara månader efter att vi flyttat hit till Lövslätten, då 21 år gammal. Lika bra som hon var på att hoppa var hon i dressyren. Roligare häst att rida ut på fanns inte att få, en klippa i täten vart vi än gick. Hon gick alldeles för tidigt om du frågar hennes matte. Roligare ridhäst får man leta efter, bättre hästvän fanns inte att få. Det var inte bara matte och Tammys fans som saknade henne när hon gick, hon var också W:s bästa kompis och blev och är saknad av oss alla - varje dag.  Tack för de tio år vi fick med dig älskade vän. Vi ses snart igen! 

Zeke, 1997 - 2005

Alldeles för speciell för denna värld? Älskade Zeke som var ett köp som aldrig blev som det var tänkt. Vad det var för fel blev vi aldrig kloka på, och tragiskt nog tappade vi dig helt när du gick över regnbågsbron en vårig aprildag år 2005 i en tragisk trailerolycka på väg till tandläkaren. Chocken lever kvar, saknaden är enorm. Du var så mycket mattes häst, och du var min drömhäst. 

Musse Schnauzer, 1997-2012
En grå liten filur som gick sina egna vägar, ibland vid mattes sida men ofta rakt fram. Hur mycket kan man älska en egensinnig hund? Oändligt mycket säger matte, som varje dag gläds över att ha haft Musse Schnauzer som vän i så många år. Du gick gammal och trött, men lycklig och är för alltid hågkommen. 

Cajsa Schäfer 2005 - 2016

Cajsa var bästa hunden som någonsin gått på denna jord, påstår matte. Det hon inte förstod var inte värt att veta. Hon tränade sig själv, var psykiskt stabil för fem och inte minst en bästa kompis i vått och torrt. Det gick alltid att lita på Cajsa, hon visste råd och fanns alltid där. Klippan i vår tillvaro. Tills den hemska vårdag då hon inte ville äta och matte körde henne till klinik och Cajsa olustigt snabbt försvann från oss. Vi saknar dig mer än någon kan förstå. 



Care for the living
Det är lätt att sakna och att ibland också säga "vi borde ha tagit vara på tiden tillsammans bättre". De som gått och som vi saknar är en påminnelse för alla oss att tiden har en ände, för alla oss envar. Så det gäller att ta vara på tiden och samvaron. Här och nu. I morgon kan det vara för sent. Tack och lov för att de flesta av våra djur fått bli gamla, att vi känt att vi gett det vi kunnat i form av vård, omsorg och kärlek. Då känns saknaden rund och mjuk, utan ånger. Vi minns vår fina tid ihop, och de kunskaper ni gett. Ni finns alltid i våra hjärtan. 
No regrets! <3